Circle Way Sverige

|

Information, bilder och samtal i cirkelns tecken

A Leader in Every Chair – Chapter 4

May 31st, 2013 at 11:16

Kapitlet handlar om det roterande ledarskapet. Alltså det handlar om ledarskap för cirkel och hur detta delas av hela gruppen hela tiden egentligen, men att det är viktigt att vissa roller fördelas och att dessa roller kan rotera för att skapa jämlikhet i gruppen.

Författarna skriver att de fastnat för ordet “värd” (“host”) eftersom detta signalerar att värden är delaktig och ingår i gruppen, till skillnad från en samtalsledare (“facilitator”) som hjälper en grupp utan att ingå i den. De jämför med värdskapet för en middag. Det tycker jag är trevlig bild och jag tycker det är ett trevligt ord. Sen passar det kanske inte alltid. Tex. är författarnas exempel på värdskap för konflikthantering att två personer hyrs in av en organisation för att styra upp deras kommunikation och finna samsyn mellan organisationens olika medlemmar (s 52-54). I det fallet kan man ju inte säga att värdarna ingår i gruppen, de ingår inte bland de medlemmar som ska enas och vad jag försår av berättelsen så lär de inte heller ha talat i den cirkeln de organiserade. Så man kan nog säga att cirkel kan organiseras av en samtalsledare för en grupp, men att cirkel också kan organiseras av en värd som ingår i gruppen.

Mest skriver författarna om rollen väktare (“guardian”). Dennes mest konkreta uppgift är ju som vi såg tidigare att ringa till paus vid behov, eller när någon i gruppen ber om det. Här skriver författarna att en sådan paus kan användas om någon blir för långrandig i sitt bidrag (och man inte har tidsbegränsade bidrag) – avbryt med en ringning, avsluta pausen med en ringning och påminn gruppen om vilken sorts bidrag/inlägg gruppen enats om – tex. en kortare check-in. Väktaren kan också ringa om någon i gruppen så att säga bryter mot avsiken eller ifrågasätter ordningen på ett sätt som inte är konstruktivt eller som inte passar just då. Ring till paus, ring för att avsluta pausen, och säg något klokt som kan styra fokus rätt. Detta kloka kan vara att beskriva situationen på ett neutralt vis – tex. påminna om avsikt och överenskommelser utan att säga att någon viss person brytit mot dessa. Jag tycker detta låter jättebra och det låter klokt att någon annan än värden sköter detta, en sorts vårdare av gruppen och sammankomsten som är mer neutral än värden och som inte är ansvarig för platsen, som inte sammankallat, och som därför mer neutralt kan representera gruppen som helhet.

Den tredje rollen är ju skrivaren (“scribe”). Författarna påpekar här att denna roll kan skötas på många olika sätt. Ibland behöver man ingen skrivare eller vill inte ha någon. Men å andra sidan kan det ofta vara fint att bevara något från mötet även om det mer handlar om personlig utveckling. Författarna ger ett exempel på en kvinnoretreat Christina leder årligen där hon noterar kärnan i deltagarnas check-in och avslutande check-out och sparar till kommande år för att göra det möjligt att se sin utveckling över tid bättre. I allmänhet är skrivarens uppgift att fånga det viktiga, inte att dokumentera detaljer. Författarna hänvisar vidare till The Art of Hosting Network som de menar har “the leading-edge thinking” om detta i sitt Art of Harvesting.

Maria skrev i sin kommentar till kapitel 2 om konsensus-beslut i cirkel. Författarna skriver här att rent konkret kan man gå till väga så att värden formulerar ett förslag till beslut och cirklens medlemmar signalerar sin inställning med antingen tummen upp = ja, tummen ned = nej, eller tummen i sidledd = har mer frågor. Tummar i sidledd och nedåttummar får sedan förklara sig och ställa sina frågor och man fortsätter samtalet en stund innan man går till ny omröstning. Ser nu inte om det var i detta kapitel eller tidigare, men författarna betonar som Maria säger att konsensus inte behöver betyda att alla tycker man hittat det bästa förslaget, utan bara att alla accepterar samma förslag. Det kan också innebära att man i praktiken kör med “nästan-konsensus” så att om en enda person motsätter sig ett förslag så accepteras det ändå av gruppen. Vad gäller att gå till beslut så är det så i exemplet kring detta i boken att värden frågar gruppen om den är redo att rösta och får nickningar till svar innan han formulerar sitt förslag till beslut. Men detta förfarande tycks mig lite märkligt eftersom man kan rösta tumme i sidledd = har mer frågor. Fast det är klart man KAN ju tycka att man inte är redo att rösta trots att denna möjlighet finns. Men om värden frågar om man är redo att rösta och gruppen är oenig? Ska man ha konsensus om att gå till beslut? Eller majoritetsrösta? Det tycks mig som en bättre regel att värden bestämmer om man ska gå till beslut, men att hon kan inhämta uppfattningar genom att fråga gruppen och se reaktionerna.

En viktig poäng som författarna gör i förbifarten apropå en berättelse är att formen inte ska efterföljas slaviskt. Exemplet är att en person uttryckt sig fördomsfullt om hemlösa och en en person senare i cirkeln just avslutat sin delning om hur hans son är hemlös. Väktaren gör här en paus eftersom delningen varit särskilt stark. Efter pausen säger hon som uttryckte sig fördomsfullt att hon är tacksom för delningen och att hon kommer se hemlösa med andra ögon framöver. En väldigt fin och mänsklig återkoppling alltså. Sådant bör förstås kunna ske i cirkel. Dock är detta en svår balansgång tycker jag – när ska man släppa på formen. Hur är det med frågor från någon som inte förstått riktigt? Som inte hört? Det beror förstås på sammanhanget. På läger med Story lär vi oss att det vid klanmöten inte är viktigt att förstå eller höra, bara att ge positiv uppmärksamhet, det är talarens resa och vi bara stödjer. Men ofta är det förstås viktigt eller åtminstone bra om alla förstår. Denna balansakt måste man för övrigt gå även vid andra mötesformer. När jag har undervisningsseminarier på universitetet vill jag helst ha fri diskussion men har ibland talarlista för att studenterna vill det eller det krävs. Men då vill jag ju ändå tillåta korta inlägg som tex. bara förtydligar det som sägs. Men vissa studenter/deltagaren kan bli lite irriterade på detta eftersom de uppfattar talarlistan som strikt, att man inte får yttra sig på något vis utanför ordningen. Så det gäller väl att hitta och formulera den gemensamma avsikten och överenskommelsen kring detta.

Författarna nämner mot slutet att man kan ha cirkelmöten via skype eller telefon. Oavsett form så betonar de att cirkeln handlar mycket om att erbjuda rum (“hold space”) för andra. De citerar en Martin Siesta som beskrivit detta så: “Holding space in circle means staying engaged and present with one anohter while we undergo a process of self-inquiry. We are listening and noticing each other’s contributions deeply, with empathy, and managing our own judgmental stream, bringing ourselves back to presence. This is a form of love…” (s. 63-64).

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>