Circle Way Sverige

|

Information, bilder och samtal i cirkelns tecken

A Leader in Every Chair – Chapter 2

May 20th, 2013 at 0:43

Detta andra bidrag till bokcirkeln blev försenat en dag (lite drygt). Jag kommer att sikta på att publicera bidragen under lördagen framöver, men blir det inte lördag publicerar jag så snart jag kan därefter.

Det andra kapitlet ger en överblick över cirkelmötets olika komponenter. Dessa komponenter diskuteras sedan mer ingående i de kommande fyra kapitlen 3-6. Författarna kallar grundstrukturen för ett skelett, “bones of circle”.

Även om den konkreta mötesformen är i centrum så tänker sig författarna att även kringliggande aktiviteter bör ske i cirkelns anda av jämlikhet. De rekommenderar därför att de roller som rekommenderas i och kring mötet cirkulerar i gruppen från möte till möte (om man ses fler gånger förstås).

Den kanske viktigast rollen är den som värd. Värden förbereder mötet, ordnar en plats, bjuder in, introducerar och avslutar. Under själva mötet deltar värden, precis som alla andra, på lika villkor. Hen är alltså tex. inte samtalsledare (“facilitator”). En annan roll är den som väktare eller vad man nu ska översätta “guardian” till. Detta är en för mig tidigare okänd roll. Eller en av väktarens uppgifter är att ta ansvar för tiden på olika vis, men hen ska också vara utrystad med en klocka av något slag och kan när som helst ringa i den för att signalera en kort paus i samtalet. (Detta har författarna inspirerats till av att ha sett Thich Nhat Hanh föreläsa med en medhjälpare som då och då signalerad kort paus med en klocka.) Vem som helst kan när som helst be väktaren signalera paus. Den sista rollern är skrivare (scribe) i de fall man vill att viktiga delar av samtalet ska nedtecknas. Både väktaren och skrivaren deltar samtidigt i mötet på lika villkor (fast de förstås delvis blir upptagna av sina roller).

Författarna formulerar tre principer för cirkel och tre metoder. Principerna är roterande ledarskap, som redan nämnts, delat ansvar, också i jämlikhetens anda – alla hjälps åt att ta ansvar, även om det finns utsedda roller kan man stötta dessa, samt tilltro till helheten – den mest diffusa principen, men ungefär att komma ihåg både individerna och gruppen. Metoderna är uppmärksamt lyssnande, helt centralt förstås, avsiktligt talande – att uttrycka sig neutralt och pregnant, samt att ta hand om gruppens vålmående – att vara medveten om varför man säger det man säger och se sina inlägg som en sorts gåva eller bidrag till gruppen. Det tycks mig som om den andra och tredje metoden är närliggande och delvis överlappande och skulle kunna integreras i en .

Författarna trycker på vikten av att ha överenskommelser inom gruppen som passar mötets syften. De föreslår fyra teman här som gruppen själv måste specificera överenskommelser kring: 1) det som sägs i cirkeln stannar i cirkeln, 2) lyssnande sker med nyfikenhet och medkänsla, utan dömande, 3) man ber om det man behöver och erbjuder vad man kan, och 4) man tar pauser (vilket främst väktaren sköter).

Författarna betonar vikten av att ha en klar avsikt med en cirkel. Värden har förstås en avsikt med att bjuda in till cirklen, och deltagarna kan förstås ha sina avsikter. Om gruppen kan enas kring syftet blir cirkeln i regel starkare. Författarna uppmuntrar till att lägga lika mycket tid på att forma en kollektiv avsikt som på att forma överrenskommelserna. Jag tänker att det är bra att lyfta fram detta med avsikt, men att huruvida man ska spendera tid på den när man möts beror på. Ofta tror jag att det går bra med en ganska vag avsikt i början av en cirkel, att samtalet kan leda framåt ändå och kanske i riktningar som man inte hade kunnat förutse (och inte kunnat formulera en avsikt kring).

En annan sak som författarna lyfter fram är vikten av den fysiska mitten av cirkeln. Trots att jag sett många cirklar med vackra föremål i mitten och uppskattat detta så har jag inte tänkt vidare på mittens symboliska betydelse. Författarna säger att cirkelns mitt kräver skötsel (“tending”) och att de själva brukar placera något där som fungerar som en symbol för gruppens avsikt eller mål med mötet.

En annan poäng jag tar med mig är att förberedelser inför ett möte bör inkludera att förbereda sig själv mentalt, att vara lugn och fokuserad när mötet börjar, att inför mötet ge sig själv det man behöver för att komma i den stämningen. Jag tycker att jag ibland kommer skynande till ett möte jag är ansvarig för, visserligen i tid och med nödvändiga dokument etc., men inte mentalt förberedd. Jag jobbar redan ganska aktivt med detta, men det var en fin påminnelse.

Jag slutar med ett fint citat om själva det centrala lyssnandet: “Attentive listening is a kind of spiritual practice that shifts us out of reactivity and into deep inquiry.” (s. 28)

One Response to “A Leader in Every Chair – Chapter 2”

  1. Maria Estling Vannestål Says:

    Jag tycker att det är väldigt spännande att fördjupa tankarna om det som ju på ytan (och även på djupet) är oändligt enkelt, men samtidigt finns så mycket utvecklingsmöjligheter och klokskaper kring.

    Det roterande ledarskapet är intressant. I vår Livstidscirkel är det jag och Sara som startat cirkeln, som deltagarna sökt sig till sedan vi aviserat att den skulle komma igång, och efter ett drygt år är det fortfarande vi som håller i värdskapet. Vi har lite försiktigt försökt introducera idén om ett mer roterande värdskap, men deltagarna har låtit förstå att de trivs bäst med att vi håller i trådarna (de ville t.ex. inte träffas på egen hand en gång då ingen av oss kunde delta). Frågan är om det är fel att ha det så. Deltagarna är nöjda som det är, vi bär ingen tung börda, i själva cirkelsamtalet deltar vi på samma villkor som övriga, och vi styr inte upp mer än att vi håller i en liten inlednings- och avslutningsmeditation. De teman vi ska utgå ifrån bestämmer vi tillsammans. Vi har också ägnat en cirkelträff nyligen åt att diskutera vars och ens intentioner och önskemål. Men kanske kunde vi bli bättre på att försöka få med deltagarna som roterande ledare?

    Författarna pratar en del om “check-in”-proceduren som ett sätt att “komma in i cirkelsamtalet”. Jag har noterat att en runda “nytt och bra” (“new and good”, som Medicine Story brukar köra i sina cirklar) är ett bra sätt att komma igång. Vi använder det såväl i familjen som i de båda samtalscirklar jag deltar i (en med Livstid och en privat), men det är också ett utmärkt enkelt sätt att introducera cirkelsamtalet i en grupp som aldrig provat på det förut (Sara och jag brukar alltid använda cirkeln när vi håller föredrag). Att hitta något litet gott som hänt nyligen lyckas de flesta med, i synnerhet om man (när man förklarar cirkelprincipen) ger några exempel som visar på att det inte behöver vara något märkvärdigt, utan något så enkelt som att man har sovit gott på natten. Jag tycker att sedan jag började använda “nytt och bra” som introduktion har cirkelsamtal med ovana deltagare fungerat bättre än dem jag gjorde utan denna “incheckning”.

    På tal om vikten av symboler (och cirkelmitten som diskuteras ingående i boken), skulle jag också vilja nämna något som hände vid ett cirkeltillfälle, med deltagare som var helt ovana vid cirkeln, men fick testa efter min föreläsning om stressförebyggande åtgärder. Jag delade in deltagarna i två grupper och satt själv med i den ena. Jag hade med mig en fin sten till varje grupp att ha som talsten och när vi efteråt pratade om hur det fungerat berättade en deltagare i den grupp jag inte deltagit i hur otroligt starkt hon berörts av just stenen som gått runt och blivit varm – både av kroppsvärmen från personerna som höll den, men också av alla berättelser som deltagarna så generöst delade mig sig av med hjälp av stenen. Hennes upplevelse berörde i sin tur mig mycket starkt och jag förstod vilket stort symbolvärde talstenen eller -pinnen också har i cirkeln. Inte minst härhemma i familjen är den mycket värdefull när vi kör våra sharings – i en stor familj som vår babblar man gärna i munnen på varandra och avbryter, men med hjälp av stenen klarar barnen (och vi) för det mesta faktiskt av att lyssna och låta den som pratar få tala till punkt. Det är guld värt!

    Avslutningsvis tyckte jag att tankarna om konsensus och röstning var intressant ur cirkelsynpunkt: “Consensus doesn’t require that everyone have the same degree of enthusiasm for each action or decision, but it does require that each person approve the group action or is willing to support the action the group is about to take.” Jag har ingen erfarenhet av att använda cirkelformen för sådana här syften – det har alltid handlat om mer personliga sharings i de sammanhang där jag har använt den – men det är en spännande tanke att man skulle kunna använda den även i exempelvis ledningsgrupper och föreningar där man måste ta gemensamma beslut.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>